Jag har genomfört Stockholm
Marathon sju gånger. Redan år 2000 genomförde
jag loppet, men då var jag inte tränad för
loppet utan genomförde det med "ungdomlig
dumhet" och fick gå stora delar av det andra
varvet. 2008 och 2009 var jag mer förberedd och
det gick bättre och bättre. Här nedan
har jag skrivit om några av mina lopp, längst
ned finns några tips till dig som skall åka
loppet.
Resultat och tider
| |
10 km |
21,1 km |
30 km |
42,2 km |
| 2000 |
49.46
|
1.53.32 |
2.55.33 |
4.52.24
|
| 2008 |
48.36 |
1.42.57 |
2.26.18 |
3.30.56 |
| 2009 |
46.31 |
1.39.27 |
2.23.24 |
3.38.37 |
| 2010 |
45:02 |
1:35:40 |
2:16:16 |
3:16:06 |
| 2011 |
43:29 |
1:33:38 |
2:19:57 |
3:47:36 |
| 2012 |
49:44 |
1:44:39 |
2:29:17 |
3:37:34 |
| 2013 |
48:57 |
1:38:02 |
2:32:48 |
4:04:03 |
| |
|
|
|
|
| Vintermarathon |
|
|
|
| 2013 |
42:20 |
1:29:12 |
2:09:45 |
3:10:28 |
2012
Stockholm Marathon 2012 var en annorlunda upplevelse.
I flera år har jag klagat på värme
och sol, det har varit så jobbigt med en strålade
sol som tar kraften ut kroppen på andra varvet.
Jag har önskat mig svalka och gärna lite regn,
det skulle vara perfekt. Denna gång blev mina
önskningar uppfyllda, tyvärr lite för
bra. Det regnade konstant under loppet och temperaturen
låg runt fem grader. Fem grader i juni månad!
Lägg till en ganska hård vind som gjorde
vissa sträckor riktigt tuffa.
Efter förra årets nederlag, då jag
gick ut för hårt och fick gå stora
delar av sista milen, var planen att springa smart.
Jag skulle gå ut i ett tempo lite under 5 min/km
och försöka hålla tempot. Planen höll
länge. Första halvan gick på 1:44:39
och jag kände mig oförtjänt pigg. Vid
halvmarathonpasseringen kom jag fram till att hålla
samma tempo i drygt en mil, sedan skulle jag öka
sista milen. Jag kände mig ju pigg. Regnet, kylan
och vinden gjorde loppet till en ganska otacksam upplevelse,
men jag hade aldrig några tankar att bryta. Det
var vara att köra på. Värst var det
på Gädert, då vi sprang mot vinden
och regnet piskade oss i ansiktet.
Fram till 35 km gick det bra, men planen som jag haft
en timme tidigare - att öka sista milen var plötsligt
inte aktuell. Kraften fanns inte där. Vid Norra
Bantorget, cirka 4 km innan mål, fick jag kramp
i höger vad. Den långa fina muskeln drog
ihop sig och blev så kort så kort... Att
fixa maran på 3:30, som varit ett mål, försvann
på Torsgatan. Gick några hundra meter, men
hittade sedan tillbaka till löpsteget. Sprang i
mål på 3:37 och med tanke på att jag
tränat sämre i år och att vädret
var en katastrof så kände jag mig ganska
nöjd.
Vid målgång trodde jag att det värsta
var över, men så var inte fallet. Nu skulle
man ta sig från Stadion till Östermalms IP,
hitta sina kläder och byta om. Det regnade, var
kallt och massor av människor. Brrr...
2011
Det gick inte riktigt som jag tänkt mig i Stockholm
Marathon 2011. Satsade hårt, men satsningen gick
inte hem. Första fem kilometrar på 21:16
(4:16 min/km) följdes upp med 21,1 km på
1:33 (4:26 min/km), sedan dog jag långsamt...
Kraften fanns inte där, varje kilometer tog allt
längre tid. Någonstans vid 30 km fick jag
börja gå och sedan var det helt kört.
Funderade på att bryta, men det känder inte
rätt. Gick och sprang omvartannat, mestadels gick
jag. Motivation var inte på topp då jag
insåg att detta skulle blir min sämsta marathontid
i modern histora, dvs efter 2008. Att ta sig mellan
35 km till 40 km tog 36½ minut, jämför
det med 21:16 på de första fem kilometrarn.
Sista kilometern fick jag i alla fall lite fart och
sprang i mål på 3:47:33, cirka 31 minuter
sämre än förra året. Illa! Först
halvan på 1:33, andra halvan på 2:14. Varför
det gick så illa? För många ”feelgood-pass”
med låg fart under våren, för lite
intervaller under våren, för få långpass
under våren och alldelles för optimstisk
öppning i dagens lopp. Hade jag sprungit lite mer
avslappnat hade jag säker orkat längre och
kommit in på en bättre tid, men jag gjorde
ett medvetet val – valet var att gå ut hårt
och försöka få en riktigt bra tid.
2010
Våren 2010 var jag pappaledig och hade tränat
på bra, snittet låg på 45 km/vecka
och jag hade genomfört tre långpass som var
längre än 3 timmar. Vädert var bra, 18
grader och lite moln på himmlen. Planen var att
gå ut i 4:30-fart och sedan hänga på
3:15-gruppen och precis så blev det. Jag spang
mer eller mindre med 3:15-gruppen hela vägen och
passerade halvmaran på 1:35:40. Då det var
fyra kilometer kvar orkade jag inte hålla samma
tempo som farthållarna och jag fick släppa
dem. När det var 2,2 km kvar insåg jag att
det fanns chans till att gå under 3:15 om jag
spurtade på bra och sprang i 4:30-tempo in i mål,
men kroppen orkade in och det blev i stället 5:00-tempo
in i mål. Tiden blev 3:16:06 och placering blev
830. Supernöjd!!!
2009
I februari föddes Carl och som pappa till två
små barn var det inte helt lätt att få
tid för att träna. Förberedelserna stördes
även av värk i höger knäveck under
delar av vintern och våren, vilket innebar att
jag inte kunde löpträna, i stället blev
det styrketräning och simning. Trots detta var
mitt mål att slå min tid från 2008
och gå under 3:30. Från januari 2008 fram
till den 30 maj snittade jag 27 km/veckan och totalt
blev det 47 löppass, men bara fyra pass som var
längre än 20 km.
---
Precis som två år tidigare avgjordes Stockholm
Marathon en riktigt varm dag. Under loppet uppmättes
temperaturer mellan 25 - 29 grader. Min plan var att
gå ut hårt och försöka hålla
tempot så länge som möjligt. Jag startade
i tredje startgrupp och det var ingen större trängsel.
Första varvet gick lekande lätt, det mest
dramatiska att rapportera om var att jag fick stanna
och kissa efter några kilometer i närheten
av Kaknäs. Till en början sprang jag tillsammans
farthållarna för 3:15, men efter knappt 20
km försvann dem ur mitt synfält. Halvmaran
passerades på 1:39 och jag kände mig fräsch.
Lekte med tanken att springa andra varvet lika snabbt
och gå in på 2:18.
Efter ungefär 28 km, ute på Djurgården,
började jag känna att sista tredjedelen inte
skulle bli någon dans på rosor. Värmen
gjorde sig påmind, jag svettades och kroppen blev
alldelles varm. Tittade på min klockan insåg
att tempot långsamt sjönk. På första
varvet låg mina km-tider kring 4:40, men efter
30 km landande de på över fem minuter. Ute
vid Manillaskolan var jag på det klara med mig
själv att det inte skulle bli något marathonlopp
nästa år, millopp och halvmaror är min
grej.
Tempot sjönk allt mer, medan min kroppstemperatur
gick åt andra hållet. Benen blev allt mer
stumma, men jag försökte ignorera det och
i stället lyssna på folkets jubel längs
med Strandvägen och vid Kungsträdgården.
Drack vid alla vätskestationer, blandande vatten
och sportdryck, samtidigt som jag blötte min gröan
keps från Föreningsbanken i de vattenbaljor
som fanns längs med banan. Det var underbart sätta
på sig den kalla kepsen på huvudet.
På Södermälarstrand var det tungt, på
Västerbron gick det tyngre och på Norrmälarstrand
gick det som tyngst och jag beslutade mig för att
gå en bit. Började inse att jag inte skulle
kunna slå min tid från förra året,
eftersom jag inte hade en chans att hänga på
3:30-gruppen. Gick från och till i drygt två
kilometer, min kilometertid låg kanske på
cirka sju minuter. Vid St Eriksplan stod min träningskompis
T och hejade på, som en riktig Personal Trainer
pushade han mig och sprang med längs banan. Plötsligt
hittade jag jag lite mer energi och fick fart nerför
Odengatan. Sista kilometrarna var tuffa, men eftersom
T sprang brevid fick jag hänga i. På Sturegatan
påbörjade jag min spurt och sprang om flera
löpare. Känslan att springa i mål på
Stadion var givetvis fantastisk. Den officiella tiden
blev 1:38:37, knappt åtta minuter sämre än
2008. Nöjd? Nja, efter den fina starten hade jag
hoppats på en bättre tid och ett personligt
rekord.
Mer information, statistik och kartor från min
GPS-klocka:
http://trail.motionbased.com/trail/activity/8343143
2008
Efter att ha genomfört tre halvmaror och ett Lidingöloppet
under åren 2006-2007 kändes Stockholm Marathon
som en bra utmaning. Jag var vältränad och
mycket motiverade för att fixa en bra tid. Min
satsning mot Stockholm Marathon startade i början
av december. Vid årsskiftet, då jag satte
upp mina mål, blev tidsmålet för Stockholm
Marathon 3:45. Under vintern tränade jag med Team
Stockholm Marathon, en träningsgrupp som sprang
långpass tillsammans varje söndagförmiddag.
Totalt sprang jag nästan 120 mil halvåret
innan loppet, i snitt sprang jag alltså nästan
50 km i veckan.
Totalt blev det 83 pass med löpning, av dessa var
21 långpass, dvs jag har sprungit längre
än 20 km. Mitt längsta pass, som jag körde
i mitten av mars, var på hela 37 km. Då
träningen och tävlingarna gick bra under vintern
och våren insåg jag att jag borde sänka
mitt mål, så veckan innan bestämde
jag mig för att satsa mot 3:30.
---
31 maj 2008 var dagen då jag slog mitt personliga
rekord på marathon med drygt en timme och 20 minuter,
jag sprang i mål på tiden 3:30:56 och placerade
mig som 1355:e man i Stockholm Marathon. Dagen började
med lite sovmorgon, grötfrukost, besök i lekparken
med dottern samt vattendrickande. Vid 12:30-tiden tog
jag bussen till Stadion, solen sken och de moln som
SMHI hade förutspått syntes inte till. 25
grader visade termometern enligt speakern på Östermalms
IP.
Jag startade i grupp C, hade cirka 1500 personer framför
mig och ungefär 13000 bakom mig. Hade en plan att
springa varje kilometer på 4:50 fram till 32 km,
därefter skulle jag öka om det kändes
bra. Var även medveten om att det kanske skulle
bli tvärtom, att jag inte skulle kunna hålla
tempot. På Vallhallavägen blev omsprungen
av många pigga löpare, men jag lyckades hålla
mitt tempo och inte rusa med. När jag passerade
fem km ute på Djurgården kunde jag konstatera
att allt nästan gick enligt min plan, jag passerade
på 24:24. Längs med Strandvägen var
det varmt, så duschen som passerade vid Berzelii
park var mycket skön. På Västerbron
passerade jag många löpare, både uppför
och nedför. Tog vatten och sportdryck vid nästan
alla kontroller, var medveten om att värmen krävde
det. Vid Vasaparken stod fru och dotter, de gav mig
vatten, energy gel, en Snickers och några salta
lakritsbitar i en kasse. Halvmaran passerades på
1.42.57 och jag kände mig fräsch i ben och
kropp. Att jag skulle fixa 3:30 kändes nästan
självklart.
När jag passerade kom till Kungsträdgården
på andra varvet såg jag på min GPS-klocka
att tempot mattades lite, jag hade då sprungit
29 km. Tryckte på lite och fick upp farten. Västerbron
var betydligt jobbigare på andra varvet, men även
på detta varv sprang jag om flera löpare.
När jag kom ner till Rålis började kroppen
protestera och jag insåg att de sista sju km skulle
bli jobbiga. Jag trampade på, men tempot blev
allt långsammare. Kroppen hade inte mer energi.
Tittade på klockan och började inse att 3:30
kanske inte var möjligt. Vid centralen blev jag
omsprungen att farthållarna för 3:30. Försökte
hänga på, men kraften fanns inte där.
Jag sprang i alla fall hela vägen, tempot låg
på cirka 5:25 den sista biten. Fick till en liten
spurt på Stadion och sprang om några, min
tid blev 3:30:56.
Trots att jag missade 3:30 är jag nöjd med
loppet. Jag lade upp en plan och följde den, jag
sprang smart och rycktes inte med i andras tempo. Efter
fem km var min placering 1920, jag plockade sedan placeringar
hela vägen och kom i mål som 1355:e man.
Låren och vaderna var rejält stumma efterloppet,
trappan ned till Östermalms IP var tuff. Det var
inga problem att somna på kvällen, min kropp
var trött.
Mer information, statistik och kartor från min
GPS-klocka: http://trail.motionbased.com/trail/activity/5973389
2000
Skriver dessa rader sex år efter loppet,
men det jag minns framförallt var att jag gick
ut alldeles för hårt. Passerade en mil efter
knappt 50 minuter och så bra tränad var jag
inte. Blev stum efter cirka 25 km och började då
gå. Sedan var det tufft, gick och sprang om vartannat
den sista biten. Sprang tillsammans med några
kompisar, alla kom i mål och alla var väldigt
stolta över vår bedrift.
Tips
till en marathonlöpare
Här kommer några tips till dig som har samma
ambitioner som mig, dvs klara en marathon på en
relativt bra tid.
- Börja träna i tid och öka dina träningsdistanser
successivt.
- Träna varierat, allt från intervaller till
långa pass
- Spring långdistanspass, det är viktigt
att kroppen vänjer sig att springa långt.
Några pass innan loppet bör vara på
närmare tre timmar.
- Titta på träningsprogram på marathon.se,
de ger dig vägledning i din träning. Följ
dem inte slaviskt.
- Köp gärna en pulsklocka med GPS eller fotpod,
för statistik och se hur din puls och dina tider
förbättras
- Delta i något annat lopp innan, tex en halvmarathon
