2012 får, precis som 2011, betraktas som ett mellanmjölksår. Träningen rullade på, men resultaten uteblev och alla personliga rekord från 2010 kvarstår. Jag tränade i snitt varannan dag och totalt blev det drygt 185 timmars träning, vilket ger 3:33 timmar per vecka. Listar här några händelser sedan förra året.

Årets flopp:
På Strömstadsmilen såg jag fel på GPS-klockan och trodde jag sprang på i 4:05-tempo, vilket var för sakta så jag ökade. Men det visade sig att jag sett fel, klockan var visst fem minuter över fyra och att jag sprang betydligt snabbare. Lyssnade inte på kroppen, utan litade på tekniken. Ökade och sprang i en fart jag inte fixade och blev väldigt väääldigt trött. Joggade i mål på 44:13. Riktigt uselt, sämsta miltiden någonsin!

Årets DNS:
Under april och maj skulle jag springa två lopp – Rösjöracet i Sollentuna och Kungsholmen Runt, men det blev av olika anledningar ingen start i något av loppen. Så tävlingssäsongens inleddes med Stockholm Marathon.

Årets oväder:
Lördagen den 2 juni var den kallaste, regnigaste och blåsigaste junidagen i Stockholm sedan Biger Jarls dagar, eller något i den stilen… Lördagen den 2 juni avgjordes Stockholm Marathon och jag var en av många frusna löpare. Det blev mitt sjätte Stockholm Marathon och jag får vara nöjd med 3:37. Det var visserligen 20 minuter sämre än mitt PB, men 10 minuter snabbare än 2011. Så med tanke på kölden, regnet och blåste så var det OK. Jag kan tillägga att jag frös jäkligt mycket efter loppet..

Årets överraskning:
I mitten av februari blev jag trött på att springa på halkiga cykelbanor, så jag gick till SATS, fick en bra deal och blev överraskande medlem. Jag vill ju egentligen inte vara en SATS-kille, men får erkänna att det är ganska bra. 39 besök blev det under 2012, knappt ett i veckan och det var väl enligt plan. Har mestadels kört i gymmet, men det har även blivit några corepass. Underlaget på Sollentunas cykelbanor i februari avgör om jag förlänger mitt gymkort.

Årets lopp:
Anmälde mig i sista stund till Tömilen och det skall jag vara glad för. På en kuperad och trixig bana med blöta och geggiga partier sprang den 40–årige Marcus är snabbare än den 35–årige varianten. Tiden blev 42:13 och det skall jämföras med 42:17 från 2007. Bra där Marcus!

Årets månad:
I augusti fick jag till 23 träningspass och nästan 24 timmars träning. Näst bästa månaden sedan jag började bokföra min träning 2005. (Januari 2011 ligger i topp på den listan än så länge)

Årets tråkigaste lopp:
Lidingöloppet inte min favorit. Bland annat för att det är krångligt att hämta nummerlappen, dåligt med parkering, svindyrt, trångt, mycket folk, dålig resultatservice, långt väntan på att få ut sina överdragskläder och slutligen uslet väder. Det blir inte heller bättre av att jag får en sträckning i baksidan av låret veckan innan loppet och bara kan springa cirka två kilometer. Tveksamt om jag återkommer till Lidingö. får en sträkomplicerat att ta sig till

Årets DNF:
Visby Halvmarathon avgjordes i juli och det var den varmaste dagen sedan Valdemar Atterdags brandskattning. Jag sprang och sprang, drack mycket vätska och sedan lite till, efter 14 km fick jag nog och klev av. Det var ett bra val!