Efter förra helgens marathon-debacle tar jag paus från långloppen och titulerar mig medeldistanslöpare en tid framöver. Målet för sommaren och hösten är att slå mina PB på 800m och 1500m, tiderna som gäller är 2:24:46 och 4:53:60. Receptet för att nå dit är 2-3 intervallpass i veckan och några lugna distanspass och lite styrketräning. Ikväll genomfördes det första intervallpasset!
Allt som gick så bra och var så kul i Rotterdam, gick så dåligt och var så tråkigt i Stockholm. Första halvan på 1:35, sedan tappade jag fart. Förstår inte hur jag tänkte? Rotterdam är en lätt och snabb bana, Stockholm är tuff. Jag trodde alltså jag skulle kunna springa snabbare i Stockholm. Så fel det blev..
Fick börja gå vid 27 km, sprang och gick om var annat. Började frysa på Västerbron, magen blev orolig. Tänkte att jag går i mål, så jag får ett streck i boken och en medalj, men det gick inte. Vid 39 km stod Michelle och jagvar helt körd, fanns inte en chans att gå vidare. Blev omhändertagen av sjukvårdare – frossa, magont & kramp. Läskigt, mådde riktigt illa. Efter 20 minuter i sjukvårdstältet blev jag hämtad med bil och fick skjuts hem. Sov två timmar, fick i mig lite dryck och mat på kvällen.
Nu är det dagen efter, mår bättre. Sprang 60 m-lopp mot Carl på hans friidrottsträning. Står kvar på 11 fullföljda maratonlopp, i kolumnen för brutna lopp fårjag ändra från tre till fyra.
Under vintern har Rotterdam Marathon varit målet, det skulle bli min första marathonlopp på 1½ år. Som vanligt hade jag hoppats på fler långpass, men det är inte alltid lätt att få tid till träningspass på närmare tre timmar. De fem månaderna innan maran blev det 4 pass längre än 3 mil och 10 pass längre än 2 mil.
Hade inte som mål att slå perset på 3:07, ville springa ett bra lopp i jämn fart. En tid mellan 3:20 och 3:30 verkade realistisk. Förutsättningarna var perfekta, ca 15 grader, sol, en platt banan med många vätskestationer. Gick ut i 4:40-tempo och höll det hela vägen i mål, har aldrig lyckat med det tidigre. Det blev till och med negativt split. 98:26 på första och 98:12 på andra. Tiden blev 3:16:38. Sprang om tusentals löpare sista två milen. Alla femmor mellan 23:00 och 23:33. Snabbaste femman var mellan 30 och 35. Placeringen blev 1259 av 13063 fullföljande löpare. Mycket nöjd, trots 10 under PB som nu är snart 3 år gammalt. Nu ser jag fram emot Stockholm Marathon.
Siktade på under 1:30, men trodde inte jag skulle fixa det. Träningen under året har inte varit speciellt bra, förutom de fyra senaste veckorna.
Upptäckte efter 500m att min GPS-klocka visade mile och inte km, så jag skulle alltså inte kunna ha superkoll på min hastighet. Blev omsprungen av 1:30-farthållarna efter 2 km och vid 4 km låg de kanske 50 m före mig. Trodde då att sub90 var kört. När jag sedan kom till 5 km visade min klocka 20:53 vilket innebar att jag hade bra tempo och farthållarna gått ut för hårt.
Sprang på och det kändes bra, milen passerades på 41:31. Det innebar att jag var en minut för tidsschemat för 1:30. Samtidigt visste jag att backarna efter Tantolunden är jobbiga och det är bra med marginal. Vid 15 km hade jag fortfarande en marginal på en minut.
Visst tappade jag tid på Södermalms uppförsbackar, men jag sprang om många och hade positiva tankar. Sista backen från Mariatorget och upp till Götgatan var seg, men det var gott om turebergare som var funktionärer längs vägen den sista delen, så jag fick många glada tillrop. Hade bra koll på klockan sista biten och insåg att jag skulle fixa sub90 om jag hade bra fart. Sprang i mål på 1:29,39!
Nöjd och glad, trots att jag var drygt fem minuter från mitt PB från förra våren. Bra träning i höst och vinter, sedan är jag återigen nere på 1:24.
Idag fyller min träningsdagbok 11 år. På 11 år har jag genomfört 2090 träningspass och sprungit 20154 km, det är mer än ett halvt varv runt jorden, från Nordpoolen till Sydpoolen. Galet långt!
