Sammanfattning av 2015

Hur skall jag sammanfatta träning- och tävlingsåret 2015? Lyckat eller misslyckat? Det stora målet var sub3 på marathon och jag tränade på bra under vinter och vår, men jag lyckades inte trots tre försök. Å andra sidan har jag aldrig tränat så mycket som i år, och sprungit så långt, lägg där till sju personliga rekord.

Träningen under vintern och våren gick bra. Det var stort fokus på Stockholm Marathon och Ingmarie Nilsson hjälpte mig att träna rätt. 10:45 på 3000 m inomhus i januari var personligt rekord med 20 sekunder och ett bevis på att jag gjorde rätt saker. Ingmaries träningsprogram var tufft och inte helt lätt att följa för en heltidsarbetande småbarnspappa, många veckor blev det mer än 80 km löpning vilket är mer är jag tidigare klarat av.

I maj blev det ytterligare ett personligt rekord på halvmarathon, sprang Kungsholmen Runt på 1:24:23. Det blir exakt 4 min/km och det är jag riktigt nöjd med. Några veckor innan Stockholm Marathon fick jag problem med vänster knä, kanske var det kroppen som protesterade mot den hårda träningen. I stället för att träna hårt 2-3 veckor innan Stockholm Marathon och toppa formen, fick jag nu ta det lite lugnare. Stockholm Marathon avgjordes den 30 maj och blev en tråkig historia, det var kallt och blött. Efter ca 25 km fick jag ont i vänster knä och det var omöjligt att springa, det blev taxi från Gröna Lund till Stadion. Surt, riktigt surt. Det var ju här jag skulle fixa sub3.

Direkt efter Stockholm Marathon anmälde jag mig till Valencia Marathon, det var där jag nu skulle fixa sub3 och träningen påbörjades. Besökte under sommaren näringsfysiologen David Jonsson som hjälpte mig att äta rätt och efter två månader hade jag tappat fem kilo och vägde in mig på 73 kg, som marathonlöpare är det viktigt att inte ha för mycket fett på kroppen. I slutet av sommaren var formen tillbaka och efter 18:06 på 5000 m skulle det väl inte vara några problem att fixa Sub3 tänkte jag. 5000 m-loppet avgjordes på Stockholm Stadion och det var kanske mitt bästa lopp någonsin, eller skall man skriva hittills? Varje km avverkades på 3:37 och känslan var fantastiskt. Personligt rekord med 24 sekunder.

Att vänta till Valencia Marathon i november kändes inte som en bra idé, nu när formen var så bra var det väl lika bra att fixa sub3 så fort som möjligt. Det heter ju att man ska smida medan järnet är varmt. Letade efter marathonlopp i norra Europa i mitten av september och valet föll på Tallinn. Platt, lagom stort, enkelt att ta sig till och billigt var några av orsakerna. Inget skulle kunna stoppa mig, jag skulle bara ställa ut skorna och sub3 skulle var fixat. Enligt löparkalylatorer skulle 18:06 motsvara en tid flera minuter under tre timmar på maratondistansen. Det gick bra, det gick bra i ungefär 27 km, sedan orkade inte benen. Det kom som en överraskning, jag skulle ju fixa sub3. Hade Facebookuppdateringen klar i huvudet, visste exakt vad jag skulle skriva. Bröt efter cirka 30 km och fick åka taxi tillbaka till målet. Men nu vet jag i alla fall att Tallinn är en vacker stad.

marc
Dagen innan Valencia Marathon

Tiden fram till Valencia borde ha varit full av långpass, men då veckorna är fulla av jobb och helgerna består av att skjutsa barn till simning, friidrott och gymnastik blev långpassen inte så många som planerat. När ytterligare en helg avverkades i mitten av oktober utan ett långpass började jag inse att sub3 i Valencia skulle bli svårt. Chanserna ökade inte heller då vänster knä återigen började krångla och höstförkylningen hemsökte min kropp två veckor innan loppet.

Min plan inför Valencia Marathon var hur som helst att påbörja loppet i sub3-tempo och se hur det skulle funka. Min kära fru stod och hejade på mig efter 9 km, 14 km och 24 km och där höll jag än så länge farten. Någonstans kring 28 km försvann långsamt farthållarna för sub3 bort från mig. Denna gång gav jag inte upp, med stela ben sprang jag i mål på 3:13. Det blir min tredje bästa tid någonsin och även om jag inte fixade sub3-målet var jag ganska nöjd med att ta mig i mål i ett marathonlopp under 2015.

cropped-marc.jpg
1500 m-löpare på Klintevallen

De två sista månaderna av året blev träningsmässigt de sämsta på väldigt många år. Totalt blev det bara 58 km i november och 97 km i december, detta skall jämföras med över 200 km löpning tidigare månader. Det berodde dels på en förkylning i början av november, en sliten kropp efter Valencia Marathon, dålig motivation efter ett års hård träningen och ytterligare en förkylning i mitten av december. Jag försöker vara positiv och tänka på att det kan vara bra för kroppen att få vila ett tag.

dm
Brons i terräng-DM i M40-klassen

Avslutningsvis vill jag tillägga att jag under året kom trea på terräng-DM i M40-klassen, kul med medalj. Sedan skall vi inte gå in på detaljer om konkurrensen i den tävlingen, en DM-medalj är alltid en DM-medalj. 1500 m på Klintevallen i somras är också värt att nämna, nöjd med att springa på 4:53 på kolstybben.

Jag gillar att sätta upp mål, gillar att träna och vet att jag mår bra av det. Jag fixade inte mitt sub3-mål, men vägen till målet är minst lika viktigt för mig, jag är nöjd med 2015 och blickar nu framåt mot 2016!

Antal träningar: 237
Antal löpta km: 2502 km
Träningar per vecka: 4,5
Antal timmar träning: 221
Antal timmar per vecka: 4:57


>Statistik över all träning!